syväranta villans historia
Syväranta villans historia börjar redan år 1869 då Birger Lundahl köpte tomten av Alexander Magnus de la Garde som givit strandparcellen namnet Syväranta. De la Garde ägde Gustavelunds herrgård i närheten av Tusby kyrka. Lundahl lät bygga en villa på Syväranta tomten som han år 1976 sålde vidare till senator Victor von Haartman. Villan bytte ägare i snabb takt och redan tre år senare var Syväranta öveförd i Gotthard Björklunds ägo. Björklund bodde själv i St:Petersburg och hyrde ut Syväranta. Som hyresgäster hos Björklunds var bl.a. änkan Lovisa Ast, köpmannen Isak Unovius samt apotekaren och bankdirektören Clas Robert Lilius.


Syvärantas villa under lottornas tid, 1937-1947.

År 1904 såldes Syväranta vidare till titulärrådet Konstantin Kapitanowitsch Uschkoff och hans fru Theresa Walentinova för 35 000 rubel. Tiden då Syväranta ägdes av Uschkoffs var tomtens glansår. Konstantin var troligen den andra rikaste mannen i Moskva så det fanns rikligt med pengar att lägga ner på villans och trädgårdens restaurering. Man lät bygga en springbrunn i trädgården och längs med gångarna gjordes planteringar. Ankor, gäss och påfåglar införskaffades för att ge liv åt gården. I Syvärantas trädgård finns än i dag föremål som påminner oss om Uschkoffs tid. Konstantin och Theresa hämtade ett tiotal olika marmorstatyer för att pryda trädgården. Av dem finns endast en kvar, en kvinnofigur kallad Josefina. Spindelvävsporten, som finns i ändan på gränden mot sjön, hade Uschkoffs med sig från Ryssland som hemkonstgåva till Syväranta. Det sägs att spindelvävsporten under Uschkoffs tid skulle ha varit dekorerad med två förgyllda och rubinprydda spindlar.

Musiken hade en central roll i Uschkoffs liv. Konstantins andra fru, Theresa, var en skicklig pianist och i Syväranta villan fanns på den tiden tre flyglar. Kapellmästaren Sergei Koussevizky var titulärrådets svåger och Theresas syster var gift med den världsberömda bassångaren Shaljapin. Syväranta besöktes flitigt av dessa musikens stormän.

Då Theresa Uschkoff år 1916 blev änka flyttade hon till familjens villa i Schweiz och sålde Syväranta till en dansk läkare vid namnet Carl Herman Hansen. Spindlarna från spindelvävsporten tog fru Uschkoff troligen med sig.

Familjen Hansen ville trotsallt inom kort återvända tillbaka till Danmark och villan fick sin första finska ägare i det självständiga Finland. Syväranta köptes av Onni W. Tuiskus stiftelse (Finska journalistförbundet) som grundade ett vilohem för finska journalister i villan. Under de första somrarna besöktes vilohemmet av bl.a. Helsingin Sanomats ledarskribent W.W. Tuomioja med familj, Einar Böök och Yrjö Niiniluoto.


I Syvärantas trädgård sommaren 1923 uppförde
vilohemmets gäster Katri Ingmans pjäs ”Skattjakten”.

Utöver dagstidningsskribenterna beboddes Syväranta av flera ansedda författare såsom Eino Leino, Uuno Kailas, Olavi Paavolainen och Einari Vuorela.


Lottainstitutets kursdeltagare vid Uschkoffs spindelvävsport.

Att upprätthålla vilohemsverksamheten visade sig inte lönsamt i längden. Tuiskus stiftelse sålde Syväranta till Lotta Svärd organisationen år 1936. Behovet av skolning inom organisationen hade ökat betydligt på 1930-talet och organisationen kom överens om att grunda ett lottainstitut i Syväranta villan. Institutet var verksamt ända till 1944 då organisationen upplöstes och Syvärantafastigheten överfördes i form av ett gåvobrev till lottornas grundade stiftelse, Vårdstiftelsen för Finlands Kvinnor (nuv. Lotta Svärd Stiftelsen).

Villan förstördes i en eldsvåda i april år 1947. Branden fick sin början från andra våningen från ett stryklod som glömts på. År 1995 lät Vårdstiftelsen för Finlands Kvinnor bygga en ny huvudbyggnad som till fasaden påminner om den gamla nerbrunna villan. Byggnaden är ritad av Irmeli och Markus Visanti. I den nya villan verkar nu Lottamuseet.

Syvärantas ägare:
Alexander de la Garde
Birger Lundahl
Viktor von Haartman
Gotthard Björklund
Konstantin Uschkoff
Carl Herman Hansen
Onni. W. Tuiskus stiftelse (Finska journalistförbundet)
Lotta Svärd organisationen
Vårdstiftelsen för Finlands kvinnor (nuv. Lotta Svärd Stiftelsen)

KÄLLA: Holma, Sirkka, 1990: Tuusulan Rantatie Pekka Halosen aikaan.
Koskimies, Airi och Rafael: Finlands lotta. WEILIN & GÖÖS 1964.