Dräktens historia
Under tiden för självständighetskampen använde kvinnorna i skyddskåristernas sysällskap dräkter som påminde om arméns vadmalskläder. Efter att organisationen officiellt grundats år 1921 började centralstyrelsen planera en enhetlig uniform. Centralstyrelsen fastställde en lottadräkt som sedan var gällande under hela organisationens verksamhetstid. (Tyget som valdes var hållbart, lätt att tvätta och i den gråa färgen var smuts och fläckar svåra att urskilja). Med dräkten skulle man bära vit krage och vita manschetter som man alltid skulle se till att var rena. Kjolfållens längd var från första början bestämd till 25 cm från marken. Dräkten ökade social samhörighet och jämställdhet. En annan praktisk detalj var att lottorna även lätt gick att känna igen tack vare dräkten. Festdräkten var gjord av ylletyg. Tillsammans med dräkten fick man använda endast organisationens egna märken. Utöver vigselringen var smycken förbjudna att bära med dräkten. I slutet av kriget bytte flera gifta ut sina vigselringar mot järnringar och deltog således i statens insamling av medel. Strumporna skulle vara gråa eller svarta; skorna enkla och ha låg klack. Monokängor var även tillåtna.
Lottadräkten användes under utövande av all slags arbete. Dräkten fodrade värdigt beteende av sin bärare. Att dricka alkoholhaltiga drycker eller servera alkohol var strikt förbjudet i lottadräkt. Likaså var rökning förbjudet.
Till lottadräkten planerades även en mantel och en hatt. Skidoverallen i byxmodell togs i bruk år 1929. Planeringen av fältlottans ryggsäck och dess innehåll krävde en speciellt stor arbetsinsats. Lottorna hade en egen gymnastikdräkt som på bröstet pryddes av lottamärket. Veterinärlottorna hade en grå skyddsrock. Det fanns till och med instruktioner för hur man skulle sticka yllebyxor. Under nödåren var lottadräkterna sydda av konstull.
Lotta Svärd organisationen upplöstes den 23 november 1944. Den 15 december 1944 var den sista dagen då lottorna var tillåtna att bära sina lottadräkter. Många lottor som återvände från sin kommendering hade inga andra kläder än kläderna de bar på kroppen. De återvändande lottorna måste för hemresan lösgöra alla märken från dräkten. Senare brände flera lottor sina dräkter för att de inte skulle komma i ovärdig användning. I brist på tyg färgades mången dräkt för att bli dynvar, kjol eller till och med trasmattsremsor.
att använda lottadräkten idag
kräver eftertanke och gott omdöme
Lottorna lägger stort värde på sin dräkt. De önskar att dräkten skall användas med eftertanke. Lottadräkten får användas av en person som varit medlem i organisationen. Det görs ingen skillnad mellan flicklottor och lottor, båda parterna har lika rätt till lottadräkten.
En person som inte varit medlem i organisationen får använda lottadräkten om hon presenterar Lotta Svärd organisationen och dess verksamhet eller om hon är delaktig i en pjäs/ett evenemang där hennes roll kräver att hon klär sig i lottadräkt. Pjäsen/evenemanget bör följa god sed och dräkten skall klädas av så fort föreställningen är över. En person som inte har hört till Lotta Svärd organisationen har inte rätt att bära dräkten som festdräkt vid högtidstillfällen.
Vi önskar att speciellt personer som inte tillhört organisationen respekterar ovannämnda regler.
Lottatraditionsföreningen i Finland, Skyddskårens och Lotta Svärd traditionernas förbund, Lotta Svärd Stiftelsen |
