Syväranta Lottamuseum

lottadräkten Lottornas vardagsdräkt är sydd av bomullstyg. Bandet på vänstra ärmen beskriver lottans sektion. På ärmen fästs även kursmärkena i tyg och berättar om lottans skolningsgrad inom sektionen. Den vita kursstjärnan bärs på bröstfickan. Till dräkten hör även vit krage och vita manschetter med myrstigsbrodyr. Kragen på lottadräkten sluts med lottanålen. Lottamärket i silver är numrerat och personligt.
	Lottadräkt
Festdräkten Festdräkten är gjord av ylletyg. Fickorna på kjoldelen är insydda. Vid högtidstillfällen (vid lottalöftet, lottadagarna och andra fosterländska evenemang) används armbindel, vita handskar och lottahatt med dräkten. Med festdräkten används svarta strumpor och skor. Kjolfållens längd är från marken 25 cm i såväl fest- som vardagsdräkt.
Armbindel	Festdräkt

Manteln Manteln är en regnrocksliknande ytterkappa. Kappan har ett löstagbart yllefoder som används under vintern. På kragen är det tillåtet att fästa en fårskinnskrage i lämplig färgnyans. Kragen får inte användas uppvikt på ett egenmäktigt vis! Bältet är av tyg. Fältlottans bälte är av läder. På mantelns vänstra ärm fästs en sköld i tyg. Utan skölden kan manteln användas även civilt. Sköldens färger beskriver lottadistriktet. Hatten är en skärmhatt som påminner om skyddskåristernas hatt och på den bär lottan en kokard som motsvarar den samma som den vanliga soldaten i ledet bär. Handskarna skall vara i samma färg som kappan, gråa eller bruna.
	Mantel


Arbetsförkläde Vitt förkläde Skidoverall

Dräktens historia Under tiden för självständighetskampen använde kvinnorna i skyddskåristernas sysällskap dräkter som påminde om arméns vadmalskläder. Efter att organisationen officiellt grundats år 1921 började centralstyrelsen planera en enhetlig uniform. Centralstyrelsen fastställde en lottadräkt som sedan var gällande under hela organisationens verksamhetstid. (Tyget som valdes var hållbart, lätt att tvätta och i den gråa färgen var smuts och fläckar svåra att urskilja). Med dräkten skulle man bära vit krage och vita manschetter som man alltid skulle se till att var rena. Kjolfållens längd var från första början bestämd till 25 cm från marken. Dräkten ökade social samhörighet och jämställdhet. En annan praktisk detalj var att lottorna även lätt gick att känna igen tack vare dräkten. Festdräkten var gjord av ylletyg. Tillsammans med dräkten fick man använda endast organisationens egna märken. Utöver vigselringen var smycken förbjudna att bära med dräkten. I slutet av kriget bytte flera gifta ut sina vigselringar mot järnringar och deltog således i statens insamling av medel. Strumporna skulle vara gråa eller svarta; skorna enkla och ha låg klack. Monokängor var även tillåtna. Lottadräkten användes under utövande av all slags arbete. Dräkten fodrade värdigt beteende av sin bärare. Att dricka alkoholhaltiga drycker eller servera alkohol var strikt förbjudet i lottadräkt. Likaså var rökning förbjudet. Till lottadräkten planerades även en mantel och en hatt. Skidoverallen i byxmodell togs i bruk år 1929. Planeringen av fältlottans ryggsäck och dess innehåll krävde en speciellt stor arbetsinsats. Lottorna hade en egen gymnastikdräkt som på bröstet pryddes av lottamärket. Veterinärlottorna hade en grå skyddsrock. Det fanns till och med instruktioner för hur man skulle sticka yllebyxor. Under nödåren var lottadräkterna sydda av konstull. Lotta Svärd organisationen upplöstes den 23 november 1944. Den 15 december 1944 var den sista dagen då lottorna var tillåtna att bära sina lottadräkter. Många lottor som återvände från sin kommendering hade inga andra kläder än kläderna de bar på kroppen. De återvändande lottorna måste för hemresan lösgöra alla märken från dräkten. Senare brände flera lottor sina dräkter för att de inte skulle komma i ovärdig användning. I brist på tyg färgades mången dräkt för att bli dynvar, kjol eller till och med trasmattsremsor.

upp